Uteritt!

Ja, idag fick vi äntligen till det, eller iaf en variant av uteritt! Vi stannade inte helt och hållet på GRKs mark, så jag är nöjd (men jag hade kunnat tänkt mig en galopp i en backe, men det fanns ingen backe)!

Anledningen till att det inte blev någon längre ritt var att vädret såg lite oroande ut. Disa bryr sig inte så mycket om det blåser, och inte om det regnar heller (om hon inte måste hoppa), men vi var rädda att det skulle komma åska. Så vi bestämde oss för att skritta ut, bort mot Häckensta. Supermysigt med några små riskmoment, men sånt är ju så bra att öva på, speciellt där man inte behöver passera en 70km/h-väg om hästen får för sig att skena hem. Vid grindstugan (läskiga huset - som Disa säger) stod det en och högg ved, och det kan ju få vem som att dra in svansen lite (...) men när vi tittat på han en stund var det inget farligt längre! Men sen hade de även släppt ut kossorna i hagen bakom grindstugan. Vi har inte sett kossor på ett år så här var det faktiskt matte som spände sig en aning. Och när vi sen fick syn på stora (STORA) tjuren blev matte än mer spänd. Disa däremot strunta fullständigt i kor, kalvar och tjurar! De kan få vara hur stora de vill, de är bara en variant av hästar fast med konstiga fötter... Typ!

Men dagens ridtur har ju fått en att längta ännu mer ut i skogen! Och nu har de hållit på och avverkat en massa skog och kört upp vägar mellan fälten, det borde väl inte vara helt svårt att få rida på dem? Varför är människor så långsinta ibland??? Och varför går det inte att vara lite mer problemlösnings-inriktade??