Dagens hoppning!

Oj det finns massor att berätta.
Det började redan när vi skulle gå upp till Lyckan. Sedan förra årets panikvändning i backen upp och sen sken tillbaks till stallet, har jag börjat leda henne upp om jag inte har sällskap. I vanliga fall får jag dra henne med mig, hon lufsar lite efter som en döende hund, men idag var det inte som i vanliga fall. Disa nästan taktade jämte mig och klev verkligen på. Tänkte att det nog berodde på vädret (hon tycker bättre om kyla än om värme).

Väl på lyckan, uppsutten och klar tyckte jag hon kändes lite ojämn i benen, och jag bad Linda kolla när jag travade. Linda, som är lite mer van vid pigga hästar, skrattade åt mig och sa att Disa inte var halt utan mer var springig i benen. Och att hon var pigg märkte jag på en gång. Kunde inte lägga emot skänkeln utan att hon satte av i galopp.

Så till att börja med idag fick jag rida med fötterna rakt ut kändes det som. Men hon var lydig och inge dum på det sättet. Efter att ha värmt upp min nya pigga häst (och försökt få henne att springa av sig lite), gjorde jag en övning, som Robban införde för några veckor sedan, kring ett hinder. Övningen går ut på att ställa och flytta hästen för att få den mjuk i sidorna och lydig för skänkeln. Det hjälpte och efteråt kunde jag använda skänkeln igen, litegrann iaf.

Vi började att hoppa fram på ett litet hinder som efter ca 4 språng höjdes i omgångar. Övningen gick ut på att få en jämn galopp och att ha rätt galopp efter hindret, som hoppades i en 8:a.
Det gick kalas för oss! Vi fick många bra över det hindret!

Sedan var det ena långsidans tur, en oxer av björk och sedan 6 galoppsprång till ett rättuppstående. Det var inga problem på den höjden, kanske låg på ca 50 cm. Därefter var det en linje med ett hel vit oxer, och sen en kombination med ett galoppsprång mellan. Gick oxå super. Därefter skulle vi hoppa ena kortsidan, en oxer och sen var det en sväng mot våghindret. Det hade gått så bra hittills så jag slutade rida när vi styrde mot våghindret, så tyvärr fick jag ett ganska så nesligt stopp... Resten gick super!

När alla hinder hade höjts skulle vi hoppa samma linjer igen, och då började problemen. Jag fick inte till anridningen mot den första björk-oxern. Bara mitt fel då jag hela tiden kom in snett mot hindret, och detta pga en vattenpöl! Jag vet att Disa inte gillar vattenpölar, men att låta det påverka anridningen??? (hur tänkte jag???). Så när jag fått ordning på anridningen började det gå mycket bättre på den linjen. Och alla andra linjer gick oxå super!

Sen var det helt plötsligt dags att hoppa bana, men Robban la till en vattengrav och banken som skulle hoppas upp och så ner. Det hade vi aldrig gjort tidigare. Så när jag sa det fick vi öva 2 gånger på banken innan banan.

Förta linjen gick sådär. Hon var framme men la in ett megakort galoppsprång innan det sista rättuppståendet så det blev lite helikopterhopp av det. Det var tyvärr mitt fel. Ena stigbygeln krånglade så jag fick ingen rytm i drivningen. Resten av banan gick mer än kanon, en viss halvtvekan inför vattnet men hon svarade bra på drivningen. Och efter banken fick vi ta första linjen igen och då hade jag koll på all utrustning och det blev perfekt!!

Högsta bommen låg på ca 1.05 m idag och lägsta kanske 40 cm (vattnet)?! Resten låg runt 90 cm.

Kan inte fatta att vi har lyckats komma upp på den höjden! Det är jättehögt! Men man kan lugnt säga att jag är lycklig idag!!