Ridpasset igår!

Jag hade lejt in Moa att hjälpa mig med stalljouren igår mot att hon fick en ridlektion för syster yster. De andra jag sett rida för Mona har allihopa verkligen ridit så mycket bättre, så därför anser jag det vara ett verkligt bra byte!

Syster ysters styrka är att hon får ryttaren att slappna av och gå back på basic, med mycket koncentration på ryttarens inverkan på hästen.

När jag satt upp och började värma upp oss märkte jag att dagen hade påverkat min rygg lite för mycket, så när jag hade smärta längst hela vänstra delen av ryggaden och axeln helst ville gå och lägga sig valde jag att ta det lite lugnt istället för att rida på. Ska rida för Susanne imorgon(lördag) och ville vara hel i kroppen då. Kändes som ett smart val att inte ta ut sig för mycket (återkommer mer om mitt pass).

Iaf ägnade sig syster åt Moa mest hela tiden, till att börja med. Moa red Darwin som jag bara har sett mer eller mindre studsande fram. Det är ett fullblod vilket gör att man lite förväntar sig att han ska trippa och steppa fram , gå mer uppåt än fram.
Men oj, oj oj! Med en mjuk hand och stadig framåtdrivning, vilken häst, vilken avslappning!

Jag har aldrig sett en häst dra in svansen mellan benen av spändhet, men det gjorde Darwin när vi började rida (nästan otäckt att se). Men efter bara 10 minuter hade han slappnat av och bar svansen jättefint. Och efter kanske 30 minuter till vilade han superfint i steget i traven. Var så synd att ingen filmade det, det var sådan förändring på hästen!
De jobbade även med att öka och korta galoppen, vilket var liiiite svårare då han inte har så mycket muskler och det blev en hel del jobbigt!

Vid det här laget hade min kropp kommit igång så pass att jag inte kände smärtan längre (uppvärming är A och O även för ryttare). Så jag började rida med lite jag med, och det verkar funka att skritta igång min häst! För wow så hon gick! Har jobbat mycket med att få igenom ställning; att ta handen rakt ut, inte bakåt och att inte sänka handen mot knät när jag tar den utåt.
Vi gjorde en övning där vi skulle fatta galopp några steg på långsidorna och sen bryta av till trav, med bibehållen eftergift (dvs hästen skulle gå kvar i form). På nåt sätt började mitt sega och för det mest halvsovande halvblod gå mer uppåt istället för framåt! Jag hade äntligen lyckats samla henne ordentligt!! Tror jag nämnt det tidigare, men när hon blir sån här (inte seg!) vet jag inte riktigt längre hur jag ska rida. Har ägnat nästan 1,5 år att få henne framåt, och helt plötsligt funkar det, men då funkar ju inte min ridning längre (no shit??!!!)...
Så istället för att fatta galopp la hon av i nån superfin trav, det som var synd var ju att jag inte ville det utan ville galoppera. Men jag kan inte bli arg på henne i dessa lägen, det går bara att skratta! Och återigen var det synd att inte kameran var med!

Nu har detta inte hänt så många gånger, men det blir oftare och oftare, i längre och längre stunder. Så nu har jag framför mig att börja lära mig rida henne även när hon är så framåt! Riktigt riktigt skoj!! =)