Inga sporrar!

Det glömde jag ju skriva i gårdagens inlägg om ridpasset!
Jag red utan sporrar. Det har jag gjort kanske sammanlagt 5 gånger sen jag fick Disa. Det funkade superbra ändå, hon var riktigt "känslig" (på Disa-sätt) för hjälperna. Förstås fungerade inte galoppen helt utan sporrar, men problemen med vår "svåraste" gångart beror ju mest på mig så det är nog bra att öva utan. I traven och skritten tyckte jag inte det märktes någon skillnad så... Kanske kan lägga dem åt sidan och bara rida med sporrar ibland (som vid tävlingar, dressyrträningar mm)! Inget skulle göra mig mer glad, för jag gillar egentligen inte dem!

=)