Som jag skrev i inlägget nyss har vi, jag och Disa, gjort stora framsteg under några veckor och speciellt de senaste dagarna.
Man får ofta höra att utvecklingen sker som i en trappa, mycket uppåt/framåt för att sen stå still ett tag och att den till och med gå bakåt ibland. Och det är något jag funderat på. För jag tycker att vi för det mesta bara gått framåt, jo några gånger har det väl kanske stått still, men aldrig gått bakåt. Inte som jag upplevt det, och nu pratar vi ända sedan jag köpte Disa. Och det är nu något som nästan börjat jaga mig. När kommer det gå bakåt? När kommer vi få vårt stora bakslag? Med de framgångar vi haft (i min värld har vi kunnat vinna OS ;) ) kommer jag klara av att utvecklingen stannar upp en längre tid? Hur hittar man i de situationerna motivationen?
Som tur är har jag min syster yster som troligtvis kommer fortsätta piska fram mig och leta efter sätt att göra ridning rolig hela tiden.
Och medan jag skrev detta så kom jag faktiskt på några gånger då jag tappat energin och då det kanske inte gått (super-)bra på ett tag. Har ju faktiskt bildbevis på en dag i vintras när allt bara var dötrist, ridhus igen och igen och igen. Så en dag tog jag ut min häst barbacka i en av hagarna (inte hennes egen såklart) och så red vi runt i 50-100cm snö! Vi gav oss på att trava typ 4 steg oxå, men då höll jag på att ramla av. Snacka om benlyft! =)
Här är bilden:
Jag tror inte att steg nedför trappan/bakåt behöver ske om man hela tiden har rimliga gränser och mål. :)
SvaraRadera