Skräckis!

Dagen började i stallet med att mina stallkamrater försökte (och lyckades nog lite) skrämma upp mig genom att berätta att alla hästar varit helt tokiga på Lyckan (där jag tänkte rida) de två senaste dagarna! Till och med Champis, vår filbunke i alla lägen, hade skenat med en ryttare idag! Teorier gick isär om det berodde på skogsavverkningen/flisningen som pågår nån halvkm bort, eller om det är nyutsläpp av kvigorna i hagarna jämte, eller om det är nåt helt annat!

Men jag intalade mig att vi nog ändå skulle rida på Lyckan, och att allt går bra bara jag håller mig lugn!

Men krafterna ville annorlunda, direkt när vi kommit ut från stallet och gått kansk 5 m hoppade "Myran" (nån form av minihund) fram och studsade runt och skrämde min stackars häst. Men hon lugnade sig så fort hon såg vad det var! Så vi fortsatte uppåt. Väl uppe i backen som leder upp till Lyckan började Disa trippa igen, och det tog väl nån sekund innan jag såg den stora, halvmeter långa ormen som slingrade iväg... *Ihhhhhhh*
När sen ormen tog sig in bland en massa prasslande löv blev det ännu mer trippande och uppblåsning (Disa alltså). Men jag ledde in henne på Lyckan och runt lite och sen kunde vi stänga grinden, och när vi kom fram till banken (som jag alltid sitter upp ifrån) var allt bra igen!

Tyvärr var jag kanske inte helt lugnad, vilket jag kände när jag satt upp. Funderade en kort stund på att ringa Mona så hon kunde, via telefon, köra sin grej och lugna ner mig. Men bestämde mig sen för att sjunga lite för min häst och mig själv! =)
Tur ingen hörde (förutom stackars Disa), men det funka! Började med "Sov lilla Totte", men kom på att jag ju inte ville att hon skulle somna, så jag fortsatte med "Rönnedahl"!

Dagens pass gick i hoppsadel, och väl på Lyckan och nerlugnade så kunde vi ju inte låta bli att ta ett par skutt! Kanske var lite för stark i handen, hade lördagen i starkt minne, men mot slutet började det kännas som vanligt igen!